När min pappa gick bort nu i höstas åkte jag och familjen upp till Gällivare/Malmberget igen. Begravningen var såklart tung men den var fin och ärlig. Det var även fint att träffa alla gamla vänner, prata minnen och känna att människor är precis som de var förut. De 14 dagarna försvann fort, för fort, längtar redan tillbaka, till vänner och härliga möten.

Försvinner kommer förmodligen även Malmberget att göra. Redan nu så stänger butikerna, människorna flyttar och minnena rivs.

Bilderna som jag tog under de fina höstsoliga promenaderna känns helt plötsligt tomma och ödsliga, en dokumentation av stunden innan allt försvann.

Jag sitter i berget och ser däruppå:
där hör jag min moders pulsar gå.
Dess hjärta slår
i dag som i går,
medan släkten försvinna som droppar i haven.
Den modern älskar, han går till dess barm;
där lär han sig tåla, där vilar han varm
som i vaggan eller i graven.

Utdrag ur Bergsmannen av Erik Gustaf Geijer. Läs hela dikten på Svenska Dikter

Dela:

•