okt
04
2012När min pappa gick bort nu i höstas åkte jag och familjen upp till Gällivare/Malmberget igen. Begravningen var såklart tung men den var fin och ärlig. Det var även fint att träffa alla gamla vänner, prata minnen och känna att människor är precis som de var förut. De 14 dagarna försvann fort, för fort, längtar redan tillbaka, till vänner och härliga möten.
Försvinner kommer förmodligen även Malmberget att göra. Redan nu så stänger butikerna, människorna flyttar och minnena rivs.
Bilderna som jag tog under de fina höstsoliga promenaderna känns helt plötsligt tomma och ödsliga, en dokumentation av stunden innan allt försvann.
Jag sitter i berget och ser däruppå:
där hör jag min moders pulsar gå.
Dess hjärta slår
i dag som i går,
medan släkten försvinna som droppar i haven.
Den modern älskar, han går till dess barm;
där lär han sig tåla, där vilar han varm
som i vaggan eller i graven.
Utdrag ur Bergsmannen av Erik Gustaf Geijer. Läs hela dikten på Svenska Dikter
aug
31
2012
Glädje.
Igår kväll var det öppet samtal om det nya kalkstensbrottet i Bunge. Platsen var Almedalen och där fanns Nordkalk, Länsstyrelsen, Naturvårdsverket, biologer, politiker och kanske 1000? människor, alla med fokus på Gotland, dess vatten och fantastiska miljö. Det var gotländska barnfamiljer, ungdomar, medelålders och pensionärer representerade. Stämningen var god, hoppfull, barnen sprang omkring, skrattade och klättrade i Almedalsträden och människor diskuterade.
Länsstyrelsen, Naturvårdsverket, biologer, politiker och andra människor vädjade till Nordkalk att vänta med sin avverkning tills dess att HD har tagit beslut angående alla överklaganden, men Nordkalk visade sig hårt och kallt. De har bråttom att bli klar – För brytningen ska igång i slutet på 2013. Många av oss andra är nog istället säkra på att de har bråttom med att ta bort skogen för att det inte ska finnas något kvar att rädda.
Där fanns också en hel mängd poliser, strategiskt utplacerade och bildade någon form av ring bakom. I vanliga fall hade jag nog känt mig trygg, tänkt att de var där för att skydda mig och mina intressen, men nu vet jag ju att de har kommit hit till Gotland för att tillvarata industrins intressen.
Senare på kvällen läser jag i tidningen att regionen är bekymrad över ekonomin och kostnaden som det kommer att bli när de måste undersöka om Nordkalk dumpat gift i ett tidigare brott. Då är känslan av vanmakt enorm. Ekonomin är tydligen inget problem när det handlar om att tillvarata industrins intressen, en miljon i veckan är kostnaden för att skicka hit 70 poliser, hästar, hundar, helikoptrar, bandvagnar, som nu fysiskt motar bort oroliga gotländska barnfamiljer, ungdomar, medelålders och pensionärer från Ojnareskogen.
Sorg.
aug
26
2012Ta er lite tid och se efter hur det ligger till… Länsstyrelsen har bra kartfunktioner som visar hur många naturskyddsområden och vattenskyddsområden det finns. Sätt dem skyddade områdena i relation till brottets plats och hur stort brottet är tänkt att bli så är det lätt att inse problemen och förstå den oro som ligger och gror bland många här omkring.
Här finns en karta över norra Gotland: De gröna fälten är naturskyddsområden och de blå fälten är vattenskyddsområden. Brottet är placerat mitt mellan de två största gröna fälten.
Och här finns en xml-fil som visar brottets placering och storlek: http://dl.dropbox.com/u/26754632/kalkbrott.xml. Kopiera adressen och sätt in den i kartan genom att trycka på (rita) den lilla röda pennan till höger, tryck vidare på ikonen (öppna) som har en orange mapp med ett plus framför, klistra in adressen i fältet Filnamn och tryck på öppna.
Ända sen jag flyttade hit till Gotland för tjugo år sen så har jag nog naivt trott att större delen av den här underbara lilla ön är full med naturreservat och naturparker, starkt skyddad av olika miljölagar.
Men så är det inte, det är inte många procent av Gotlands yta som är listade som skyddade områden. Och inte ens den lilla procenten anses värd att skydda eftersom kalkindustrin nu har fått tillstånd att starta upp en ny täkt, tydligen en av de största kalktäkterna i Sverige, mitt mellan två av Gotlands största Natura 2000-områden som dessutom ligger inom Gotlands näst största vattenskyddsområde. !?! Hur är det ens möjligt?
Jobben är viktiga, industrin är viktig… men finns det verkligen ingen annan plats att bryta på? en plats som inte ligger i vattenskyddat område och som inte riskerar det viktiga grundvattnet?
Ja, jag är orolig och många andra med mig. Orolig för att vi på den här lilla ön inte bryr oss tillräckligt om det som finns omkring oss och självklart orolig för att vi inom kort inte längre kommer att ha tillräckligt med sötvatten till djur, natur, åkrar och lantbruk. Och vad händer då?
Här finns mer information:
http://www.facebook.com/ojnareskogen
Jag har tagit ställning. Gör det du också genom att skriva under på sidan http://tinyurl.com/ojnare
aug
25
2012Jag ska snart börja blogga igen… om en dag, eller två, eller nåt… =)
Ha det toppen så länge
Senaste kommentarer